Det här är en krönika från vårt fotbollsmagasin. Läs hela magasinet här.
Om vi ska få stopp på våld, övergrepp och psykisk ohälsa måste vi förstå att det börjar med mig och dig!
Om inte du – vem?
Om inte nu – när?
Detta är frågor som skådespelaren Emma Watson frågade publiken i sitt feministiska brandtal på FN:s kvinnokonferens 2014. Och nu frågar jag er.
När jag är ute och föreläser brukar jag starta med att säga att jag älskar män. Inte alla män men de flesta. Jag brukar även lägga skulden, ansvaret och tron på dem.
För jag vet att det är män som står för det mesta av våldet i vårt samhälle och bär ansvaret men jag vet också att det är ni män som är en del av lösningen. Kanske den viktigaste lösningen. Med mina 42 år i livet har jag mött fantastiska män, så jag vet att ni finns.
Något jag dock saknar är just er. Ni behöver bli fler. Och ni behöver höras mer.
Hela samhället behöver kraftsamla för att få slut på våldet. Vår gemensamma ambition måste vara en nollvision. Den senaste tiden har mäns våld mot kvinnor fått stort utrymme i debatten, i form av sexköp, övergrepp och även mord. Det är mycket viktigt att detta nu lyfts, men problemet är inte på något sätt nytt.
Varje år dödas i genomsnitt 16 kvinnor i Sverige av en man de har en nära relation med. Var fjärde kvinna har någon gång i livet varit utsatt för våld av en partner eller före detta partner. Var tionde barn har upplevt våld i familjen och med mörkertalet inräknat våldtas ca 100 personer varje dag i Sverige där största delen är kvinnor och barn. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) statistik visar att i 98 procent av all anmäld misshandel är förövaren en man. Siffror visar också att 69 procent av alla som begår självmord är män. Kan dessa siffror på något sätt hänga ihop?
Skulle vi kanske kunna få ner dessa siffror om vi lyckas med att öka medvetenheten och engagemanget hos er män, samtidigt som vi pratar mer om detta. Att vi lyfter ämnena, i våra hem med våra barn, i skolan med våra elever, i laget och i vänkretsen.
Bakom varje siffra ovan finns ett ansikte. Och bakom varje fall döljer sig ett samhälleligt och medmänskligt misslyckande. Jag är och var ett av dessa ansikten. Jag blev utsatt av många män. Jag blir utsatt varje dag i resten av mitt liv då övergreppen fångats på filmer och bilder. Trots detta, har jag tilltro och talar till er män och har tilltro till er män, alla män.
För jag vägrar tro att alla män är onda.
Jag vill tro att många av er, precis som jag vill få slut på detta våld och att ni vill vara en del av lösningen.
Jag vill tro att DU tar bollen jag nu spelar vidare och att DU tar ett samtal med dig själv.
Vad kan jag som man göra?
Och vem vill jag vara?
Om jag får önska, vill jag ha dig som förebild för unga pojkar där ute. För killar lyssnar på andra killar. Jag vill ha dig som en start på en ny manlighet.
För alla män vågar inte prata om hur de känner eller söka hjälp hos vänner eller vården om de behöver hjälp.
Alla män kan inte säga ifrån när de ser eller hör något som de anser är fel.
Alla män klarar inte att ta en motgång utan att reagera med våld.
Alla män vågar inte vara de personer som de känner sig som eller älska vem de vill.
Alla män har inte modet att låta sina söner skapa sina egna roller, värderingar och normer.
Alla män klarar inte av att låta tårar falla eller visa sig svag.
Jag har väldigt svårt att tro att detta speglar samhället. Jag vill tro att vi kan mer än såhär. Jag vill ha allt detta, inte bara för att våldet ska upphöra utan även för att du och killar och män efter dig ska få möjlighet att vara precis den de vill. Där hon, han och hen får leva sitt liv fritt från våld och psykisk ohälsa.
Ämnet berör oss alla, varenda individ i samhället. För samhället är där vi alla bor, samhället är där vi ska leva och våra barn växa upp i.
Så jag undrar liksom Emma Watson
Om inte du – vem?
Om inte nu – när?
Paulina Bengtsson
Föreläsare, författare och grundare av Novahuset.