Detta är ett reportage som är en del av vårt fotbollsmagasin. Läs hela vårt magasin genom att klicka här.
Text: Jacob Stephenson
Det är mars och det blåser positiva vindar runt Skellefteå FF:s herrlag. Fjolårssäsongen avslutades med 14 raka matcher utan förlust. På det så har flera nyckelspelare i laget förlängt sina kontrakt samtidigt som truppen har förstärkts med ett antal meriterade nyförvärv. I en huvudroll finner vi Johan Karlsson som inför året blivit tillsatt som huvudtränare för en av förhandsfavoriterna att vinna division II Norrland.
Med sina 24 år är Johan den yngste huvudtränaren Skellefteå FF någonsin har haft. Faktum är att när redaktionen gör en snabb eftersökning, så hittar vi inte någon förening i Sveriges fyra högsta serier på herrsidan som har en yngre huvudtränare idag. Rekordung och historisk. Men pratet om hans ålder har han delvis tröttnat på.
– Under de här åren jag har varit tränare har det funnits tillfällen då jag upplever att mina åsikter avfärdats på grund av min ålder. Det är jag trött på. Det är såklart okej att inte tycka likadant som mig, men kom med argument som är fotbollsmässiga. Låt det handla om taktik, träningsupplägg eller kunskap och inte om ålder, säger Johan Karlsson.
Mattias Granström är klubbchef och sportchef i Skellefteå FF. Det var han som anställde Johan som huvudtränare. Han pratar om Johans fotbollskunskap och engagemang, samt att han tror att Johan inom en snar framtid är på en högre nivå än division II.
– Johan är en extremt kunnig tränare som arbetar långsiktigt och på ett sätt som leder till utveckling. Han brinner för att utveckla spelarna och även sig själv. Han lägger ned otroligt mycket tid på det här. Det engagemanget är hans största styrka, säger Mattias Granström.
Fanns det en diskussion om hans ålder?
– För mig är inte åldern viktig. Den är oväsentlig. Utan det är engagemanget. Där får du svårt att hitta någon på den här nivån som kan konkurrera med Johan. Pratar vi om erfarenhet så kan du se på hans fotbollskunskaper. Där menar jag att han har kunnat ta igen mot såna som är äldre i och med att han har praktiserat tränarrollen så oerhört mycket. Han har under flera år haft dubbla matchlag, kört extra individuella pass, gjort studiebesök hos elitföreningar, hållit i gästträningar åt andra lag, drivit vår sommarlägerverksamhet, med mera. Så där har han snabbt skaffat sig mycket erfarenhet och kunskap. Pratar vi utbildningsnivå så är han sen förra året UEFA A-utbildad och det är inte heller jättevanligt på den här nivån, säger Mattias Granström.
På många sätt går det att hävda att Johan Karlsson föddes in i Skellefteå FF eller Skellefteå AIK som föreningen hette tidigare. Pappa Åke Karlsson var först juniorspelare i Skellefteå AIK, innan hans engagemang gick över till en ledarroll. Vilket fortsatte under hela hans friska liv. Han har haft i princip varenda ledarroll du kan tänka dig runt ett representationslag. Han var huvudtränare, assisterande tränare, lagledare, med i sportgruppen och med i styrelsen. Efter att Åke träffade Johans mamma Cicki så blev hon också snabbt engagerad runt föreningen. Familjen Karlssons semestrar planerades efter fotbollssäsongen. Hade Skellefteå AIK bortamatch under semestern kunde du räkna med att familjen Karlsson var där.
– Det var på Norrvalla vi tillbringade varannan helg. Jag brukade hänga i omklädningsrummet och samla autografer av spelarna. De var idoler för mig. Så det supporterskapet har jag haft med mig hela livet. Allt runt Skellefteå AIK såg jag upp till väldigt mycket, berättar Johan.
Fostrades till tränarrollen
Det går också att hävda att Johan fostrades till tränarrollen under uppväxten genom sin pappa. Var familjen på Ikea kunde Åke och Johan gå iväg och skriva ner olika lags spelartrupper och diskutera laguttagningar, medan mamma och syster handlade. Åke brann för fotbollen i Skellefteå och i synnerhet för Skellefteå AIK/FF. Under åren föreningen låg i dåtidens division II, serien under Allsvenskan, var Åke assisterande tränare. Han fick även erbjudanden om att flytta till andra klubbar. Men det var aldrig aktuellt. För Åke var det Skellefteå AIK som gällde.
– Det är klart min pappas intresse har format mig. Vi diskuterade ganska tidigt ur en tränares perspektiv. Kollade vi på mitt favoritlag Arsenal i soffan hemma och jag var het, och skrek, så kunde han säga: “Att om du ska bli tränare så kan du inte bete dig sådär. Då vinner du ingen respekt eller fattar inga bra beslut”. Så det är klart han har dunderfärgat mig i det intresset, säger Johan
Drömmen om att bli tränare fanns med från en tidig ålder. Cicki, Johans mamma berättar.
– Jag minns när Johan var med mig till mitt jobb i receptionen på Norran. Då gick han runt på redaktionen och berättade att han skulle bli tränare i Real Madrid. Inte spelare, utan tränare, och då var han inte gammal, berättar hon.
Cicki och jag sitter på Electrolux Home Arenas läktare i marssolen, under en av försäsongens sista matcher för laget som Johan nu leder. Samma lag som Johans pappa en gång i tiden och var tränare för.
Hur skulle du beskriva Johan som liten?
– Glad och nyfiken. När han började krypa gjorde han inte det som andra barn på alla fyra, utan han hasade sig fram på rumpan med överkroppen upprätt så han kunde se framåt bättre. Han var så nyfiken på allt runtom. Sen under barndomen var han blyg inför nya människor och sociala situationer. Men det där ändrades på en dag, då det bara vände, berättar Cicki.
Familjen med pappa Åke, Mamma Cicki, storasyster Jenny och Johan växte upp i villa- och radhusområdet Mobacken, ca 5 kilometer från centrala Skellefteå. Johans mosters familj med Johans två kusiner bodde bara två gator bort. De två familjerna umgicks tätt och gjorde mycket roligt tillsammans. På många sätt en idyllisk uppväxt.
– Johans favoritlag var ju Arsenal och det här var ju under tiden som Fredrik Ljungberg spelade där. Så Johan ville att jag skulle fixa hans hår likadant som Ljungberg, en rödfärgad tuppkam. Så det fick jag fixa, berättar Cicki.
Livets mest mörka sidor
Johans uppväxt var dock inte bara idyllisk utan tidigt fick han se livets mest mörka och negativa sidor. Inom den nära familjen så var allvarlig sjukdom och död tidigt närvarande. Han minns när han fick beskedet om sin pappas diagnos. Johan hade precis kommit hem från skolan när han fick samtalet från sin mamma. Han hade varit lite orolig under dagen för han visste att hans föräldrar hade varit på en läkarkoll.
– Så här i efterhand känns det sjukt att jag drog en lättnadens suck när mamma ringde och berättade att det var Parkinsons sjukdom. Jag tror folk generellt har en dålig uppfattning om vad Parkinson innebär, i alla fall hade jag det då. Det är hemskt och plågande för människan, säger Johan.
För pappa Åke började symtomen av Parkinsons sjukdom lindrigt, för att sakta bli värre. När Johan gick i åttonde klass blev Åke märkbart sämre och under julen när Johan gick i nian kunde hans pappa inte längre bo hemma utan flyttade till vårdboende.
– Jag fick perspektiv på livet och pappa blev ju ganska tidigt i mitt liv inte längre pappa på samma sätt. Att jag behövde hjälpa honom klä på sig på morgonen, eller senare när han tappade sitt minne allt mer, så blir ju inte pappa det han en gång var, berättar Johan.
– Men det absolut värsta var när han var tillräckligt frisk för att förstå att han var sjuk och ha dåligt samvete över det gentemot mig. Att han kunde be om ursäkt och vara ledsen över att jag fått honom som pappa, säger Johan.
Det var den jobbigaste tiden i Johans liv. Från att Åke varit hyfsat frisk och bodde hemma, tills han inte kunde göra det längre. Johan hanterade den omtumlande perioden genom att extrajobba mycket och träna mycket. Han undvek att vara hemma för det blev för tungt.
– Det var dubbelt också. För det var en sjukt jobbig tid och samtidigt hade jag roligt under gymnasiet. Jag trivdes ju bra i klassen och vi hade kul tillsammans. Men det fanns alltid en osäkerhet. Jag sov dåligt, åt dåligt och mådde dåligt, säger Johan.
I takt med att sjukdomstillståndet blev värre för hans pappa så blev även demensen värre. I slutet visste Johan inte om hans pappa skulle känna igenom honom när han kom på besök.
– När jag kom på besök kunde det vara så att han inte mindes vad han åt till lunch för en timme sen eller vad jag hette. Men tog jag fram en lagbild på Skellefteå AIK från 80-talet kunde han nämna varje spelare, säger Johan.
– Ett fint minne jag har från sista tiden är från när jag besökte honom hösten 2017. Den dagen kände han igen mig. Han var Totenhamfan och vi såg deras match tillsammans på TV. Då kändes det som förr, berättar Johan.
I februari 2018 dog Åke.
Hur mycket känns det som att du går i pappas fotspår när du nu är huvudtränare i SFF? Föreningen som han själv engagerat sig i så många år.
– Väldigt mycket. Jag är glad och stolt över det. Det har varit en dröm sen jag var liten och ett delmål i karriären. Jag tror han hade blivit rörd. Han var inte en man av stora känslor, men jag tror han hade varit stolt. Precis som mamma blev. Jag är övertygad om att han hade varit på alla matcher. Även när jag började i akademin. Precis som mamma varit. Men han hann bli för sjuk och fick aldrig veta att jag blev tränare, säger Johan.
Sen 2021 har Johans mamma Cicki rollen som matchansvarig på Skellefteå FF:s herrlags matcher. Johans storasyster Jenny har de senaste åren varit tränare i föreningen, i år hjälptränare i damlaget. Dessutom är hon matchfotograf. Och Johan är huvudtränare för herrarna. Skellefteå FF är minst sagt en stor del i familjen Karlsson liv än idag.
– Det är mäktigt och kul att Johan har fått det här uppdraget. Jag är väldigt stolt över honom, säger Cicki.
Att Johan på ett personligt plan i en tidig ålder har fått gå igenom mycket råder det inga tvivel om. Men även yrkesmässigt har han hunnit med mer än de flesta i hans ålder. Som 15-åring började han arbeta extra på lokaltidningen Norrans sportredaktion. Sportjournalistiken och framförallt att få arbeta som sportkommentator var också en dröm som funnits med sen barnsben.
Under sina år på Norran fick Johan också möjlighet att kommentera en del. Alltifrån elitfotboll och innebandy till konståkning. Under ett antal år drev han också den populära innebandybloggen “Karlssons Klubba”. 2015 blev hans blogg utsedd till “Årets innebandyblogg” av Innebandymagazinets läsare. Det var länge aktuellt för Johan att satsa på den sportjournalistiska banan, men istället blev det en satsning på fotbollen.
– Det var aldrig ett svårt val för mig. Tränardrömmen har alltid varit större. Sen gick det att kombinera de två under en tid, men här nådde jag en brytpunkt, berättar han.
Började som tränare som 18-åring
Johan hade som 18-åring börjat arbeta i Skellefteå FF:s akademi i samband med att han avslutat sin egna spelarkarriär i Myckle IK:s herrlag i division IV. Tiden han la på tränarrollen växte i takt med att han fick allt större ansvar. Han var involverad i P13, P15, P16, P17 och P19. Han lyckades ta SFF:s P16-, P17- och P19-lag till A-slutspel i nationella ligacupen där man fick möta akademilag som Hammarby, AIK och BP. Något SFF inte lyckats med varken före eller efter. 2019 blev han också huvudansvarig för SFF:s lösning för P19-spelare i Sunnanå SK.
– När det gäller min tid i akademin så vill jag lyfta Klas Nilsson, som var akademichef när jag började i SFF. Han har varit en mentor som jag har kunnat bolla tankar med och som stöttat mig. Det var även han som ringde mig och frågade om jag ville hjälpa till från början, säger Johan.
Första året som huvudtränare för Sunnanå lyckades han ta upp laget i division III. Inför 2019 fick han också frågan om att kombinera det uppdraget med att vara assisterande tränare till Matti Kilpelä i herrlaget när SFF tog nya tag i efter degraderingen till division II. Något som egentligen är en egen berättelse, då Matti Kilpelä var en av spelarna som spelade i det Skellefteå AIK som Johan såg upp till så mycket under barndomsåren. Det finns en bild på Matti och Johan i omklädningsrummet på Norrvalla från när Johan var fem år och hade autografblocket i högsta hugg. När frågan om att vara Mattis assisterande tränare kom 2019, såg Johan det som en stor ära.
– Jag har lärt mig allt av honom skulle jag nästan kunna säga. De här tre åren har varit galet utvecklande och stimulerande för mig och jag är sjukt tacksam för det Matti gjort för mig. Hela konceptet kring träning och tränarskapet. Jag har fått en större förståelse kring helheten tack vare honom, säger Johan.
Överst på listan
Johan var assisterande till Matti i tre år. När Matti sedan tackade för sig efter fjolåret var det självklart från föreningens sida att Johan skulle få frågan om att få huvudansvaret. Sportchef Mattias Granström igen.
– Han har visat att han förtjänar chansen under de här åren vi haft honom i vår verksamhet. Han var överst på vår lista så vi är glada att han ville ta sig an rollen, berättar Mattias Granström.
2022 är tanken att Skellefteå FF:s herrlag ska ge sig själva möjligheten att kriga om seriesegern. I arbetet med truppen har den tydliga målsättningen varit att bygga en trupp som kan vinna serien. Man kunde behålla flera tongivande spelare från fjolåret, samtidigt som ett antal spetsspelare har plockats in. I ledarstaben har bland annat Fredrik Asplund, med meriter som huvudtränare i Elitettan, kommit in som assisterande tränare. Ett krasst konstaterande är att Skellefteå FF:s herrlag på förhand känns slagkraftigare än på många år. I Skellefteå FF finns den långsiktiga ambitionen om att det ska spelas elitfotboll på Electrolux Home Arena.
– Jag tycker vi har en bra grupp och ett bra grundspel. Sen är det fler lag som har ambitioner i serien och mycket fotboll ska spelas. Men jag tycker absolut vi ska vara med och fajtas om det, säger Johan.
När säsongen börjar för Skellefteå FF gör man det med en egenfostrad huvudtränare, som är den yngsta i föreningens historia och som föddes in i föreningen. Frågan är om det inte var väldigt mycket meningen att det skulle bli såhär.
—
Johan om…
Mammas betydelse:
– Hon är en väldigt stark förebild och betyder allt. Hon har varit med om mycket. Med allt med pappa. Hon har alltid offrat allt för mig och Jenny och är villig att göra allt för familjen. För snäll för sitt eget bästa. Det kan jag ha dåligt samvete för.
Manliga förebilder från barndomen:
– Det är lite tråkigt att konstatera att alla de manliga förebilderna jag växte upp med dog tidigt i mitt liv. Framförallt min pappa och morbror som var mina stora förebilder under uppväxten. Men även pappas barndomsvän Kenneth Rosén som jag tidigt fick följa och som levde min tränardröm. (Kenneth Rosén var elittränare i både Sverige och Norge och tog bland annat upp Gefle IF i Allsvenskan 2004 reds.)
Om Mattias Granström
– Jag är tacksam för det förtroende jag fått från Mattias Granström. Det är han som gett mig chansen att vara huvudtränare i år. Det är han som är “The boss” och jag tycker vi har en bra relation. Jag känner stort förtroende från honom och tacksamhet mot honom för chansen. Han ska ha credd för den tid han lägger, för han lägger ner mycket tid och en hel del av den tiden är på mig.
Andra om Johan…
Klas Nilsson om Johan:
– Det är fantastiskt roligt att se Johan idag och att ha varit med på hans resa hela vägen sen han startade hos oss 2015 som 18-åring. Johan var nyfiken att lära redan från början och jag minns även att han var noggrann direkt när han började. Han måste vara en inspiration för andra unga tränare med tanke på hur väl han lyckats.
En kul resa att följa och jag förväntar mig att den är långt ifrån slut.
Matti Kilpelä om Johan:
– Jag lärde känna Johan när han var fem år och började hänga i omklädningsrummet när jag spelade i Skellefteå AIK, haha. När jag kom tillbaka 2018 så såg jag många akademimatcher, när Johan var tränare där. Det syntes att han ville utvecklas. Han ville ha feedback och jag gav honom det. Han är ambitiös och har tagit stort ansvar för sin egen utveckling. Han har utvecklats väldigt mycket under senaste 3 åren som jag har känt honom.
Jag är väldigt glad att han fick chansen som huvudtränare. Bra gjort SFF!
Mamma Cicki om “Slips-Johan”
– Jag vet inte var det kom ifrån, berättar Cicki. Kanske var det att han hade haft slips någon gång när han skulle vara extra fin, men sen var det att han ville ha slips varje dag. Jag försökte att säga att han skulle ha något annat, men han var envis, så då blev som han ville.
