Det här är en artikel från vårt fotbollsmagasin. Läs hela magasinet här.
Vad har hänt med Skellefteås herrfotboll sedan allsvenska kvalet 1958 mot Hammarby?
Mycket!
Men föreningen har sedan dess inte nått en sådan suverän framgång.
Klubben fyller i år 100 och här är Bosse Fuhrmans andra fotbollsartikel från slutet av 1950-talet till idag.
Först info: 0–0 på Norrvalla och 2–6-förlust mot Hammarby borta i det Allsvenska kvalet 1958, är fortfarande föreningens största matcher genom tiderna.
8 809 betalande åskådare på Norrvalla (naturgräsplanen) är det sagolika publikrekordet.
Som väl aldrig kommer att slås?
Har plöjt igenom Jan Backmans fantastiska sammanställning av föreningens spelare 1921-1991, vilket också är senaste kompletta redovisningen. Under den perioden fanns, totalt, 332 spelare i föreningen.
Lasse Nordin – en profil
Tittar man på året efter allsvenska kvalet, 1959, hittar man många spännande profiler (jo, jag har autografer av några, är det förresten någon som samlar på autografer idag?).
Det året fanns det en handfull kändisar i laget, bland annat Lasse Nordin från Domsjö.
I en minnesskrift om Domsjö IF skriver Lasse:
”Så småningom blev det flytt till Skellefteå och studier på Tekniska Gymnasiet. Ett av Norrlands bästa lag blev min nya klubb, AIK. Tiden i SAIK var väldigt lärorik bland duktiga och äldre spelare som man lyssnade och såg upp till och fick lära sig vad disciplin, laganda och hård träning betyder för framgång. Vi lyckades vinna och kvalade till Allsvenskan mot Hammarby.
Som första Norrlandslag tog vi poäng i ett allsvenskt kval efter 0-0 hemma på Norrvalla. Vi fick sedan stryk med 6-2 inför 25 000 på Råsunda och drömmen om Allsvenskan var väck men pojkdrömmen om att få spela på Råsunda blev uppfylld. Det skulle sedan visa sig att Råsunda skulle bli min hemmaarena då Hammarby IF blev min nya klubb. Bland annat upplevelsen att få spela i samma kedja (vi hade fem forwards på den tiden) som Sveriges störste fotbollsartist, Lennart ”Nacka” Skoglund. ”Nacka” hade återvänt från en lysande proffskarriär i Italien.”
Fler profiler i Skellefteå AIK:s lag 1959: K-G ”Buntis” Johansson, tuffing, Rolf Bergmark, back som var ännu tuffare, ”Lill-Einar” Rönnskär, som bland annat spelare allsvenskt i IFK Norrköping, Nisse Boström i AIK Solna, Garvis Määttä, världsmästare i ishockey, Egon Granberg, spänstig keeper, Harry Granberg och Göte Almqvist, stjärna på hockeyplan , vintertid.
Det året deltog 19 spelare i laget och facit blev en fjärdeplats (fyra poäng efter seriesegraren IFK Luleå).
Fotboll på sommaren
De närmaste åren tillhörde Skellefteå AIK tvåans övre tabellskikt, med några undantag. På den tiden var det möjligt att kombinera fotbollsspel sommartid och allsvensk ishockey på vintern.
Det finns otaliga exempel: Anders Rönnblom, som med tiden blev hockeytränare för Skellefteå AIKs guldlag -78, Östen och Garvis Määttä, båda ishockeyspelare, Rolf Norell, som bland annat försvann till Helsingborg.
Rolf Norell?
Fakta på nätet: Norell är utbildad idrottslärare med allroundmeriter inom fotboll, ishockey, friidrott och skidåkning. Han har deltagit i allsvenskan i fotboll, elitserien i ishockey, UP-finaler i friidrott och DM i skidåkning.
Åren 1965–1970 spelade Norell i Helsingborg som fotbollsspelare, där han många gånger utmärkte sig som straffläggare. Inom ishockeyn var han aktiv i Skellefteå AIK 1962–1963 samt i Rögle 1966–1969 och 1972–1976. Norell gjorde sammanlagt 1 850 A-lagsmatcher i fotboll och ishockey.
Tittar man på 1963 års trupp gjorde Lars-Gunnar ”Laddala” Renberg, idag 75, sin första seriematch tillsammans med kändisar som Kurt Hall (18 matcher, 10 mål), Roland Hägglund från Ostvik (18/9), Egon Lindé (18/3), Ove Holmqvist (17/3), som blev allsvensk i Örebro, och Gunnar Lindberg (12/1).
Året efter hade AIK värvat två suveräna finländare: Markku Talsi och Kalevi Nupponen.
Blivande förbundskapten i truppen
1965 fanns Sveriges blivande förbundskapten Lars ”Laban” Arnesson i truppen. Född 1936 i Sandviken och efter tiden i Skellefteå AIK, 1980-85 var han Sveriges förbundskapten.
”Laban”, som alltid ville säkra bakåt i första hand, för att sedan gå till attack framåt.
Norrans sportchef på den tiden, Åke ”Fotrex” Forsberg, var tuff i kommentarerna om den taktiken – och ”Laban” fick både en och annan åthutning i spalterna.
Vad jag förstår skildes herrarna alltid som vänner, även om de aldrig tyckte lika om fotbollens taktik.
Skellefteå AIK:s största artist på 60-talet? Frånsett ”Laddala” Renberg som blev allsvensk spelare i Djurgården.
Kanske Helge Asplund från Klutmark . Och inte minst Hans-Erik Lundström, vindsnabb och med ett enormt ryck.
Helge Asplund var mannen som kunde göra vad som helst på en fotbollsplan – när det gäller finter.
Han gjorde förresten en instruktionsvideo som fortfarande finns på youtube.
Helge är föreningens största bollartist genom tiderna. Utan tvekan.
Någon som protesterar? Gunnar Lindberg, jongleringsmästare. Uppträde på Norrvalla i halvtidsvilan, under seriematcher.
Effektivaste målskytt, då? Antagligen är svaret Jukka Kairento, som hämtades från Norrbotten (Råneå).
– Ingen slår Jukka! Han höll hög allsvensk klass och gjorde 63 mål på fyra säsonger. Oslagbart, säger Jan Backman.
Fakta är detta:
1981: 20 mål på 21 matcher.
1982: 15 mål på 21 matcher.
1983: 16 mål på 18 matcher.
1984: 12 mål på 25 matcher.