Detta är ett reportage från vårt fotbollsmagasin. Läs hela tidningen här.
En bra säsong, men till vilken nytta?
Ja, det är en fullt rimlig frågeställning.
Alla ni som har följt vår säsong vet att vi in i det sista var med i racet om uppflyttning till division 1, vilket också var vad vi strävade efter inför denna säsong.
Och som ni alla vet räckte inte våra prestationer hela vägen.
Vi siktade på förstaplatsen, men slutade på tredjeplats.
Så är denna säsong ett misslyckande? Absolut inte.
Så är vi nöjda med denna säsong? Absolut inte.
Och något enkelt svar på dessa frågor finns inte. För det finns så mycket att ta in.
Först och främst är det viktigt att klargöra en hel del saker.
När vi går in i en säsong strävar vi alltid efter att vara bäst. Tiden vi i laget lägger ned gör vi inte för att komma trea, fyra, eller för den delen heller tvåa.
Vi gör det på för att komma etta och gå upp till division 1.
Det är vår skyldighet mot alla er fantastiska ideella krafter som gör att denna förening fungerar, utvecklas och växer varje dag.
Det är vår skyldighet mot alla er som kommer och tittar på alla våra matcher, och stöttar oss i vått och torrt, oavsett om det regnar i sidled eller om solläktaren glänser.
Det är vår skyldighet mot alla er barn och ungdomar som har samma dröm som jag själv hade i början av 2000-talet, att få representera Skellefteå FF:s seniorlag.
I år räckte dock våra prestationer “bara” till en tredjeplats. Jag säger ”bara”, för det är faktiskt föreningens bästa placering på fem år. Så så ”bara” kanske det inte är.
Men det intressanta i det långa loppet är resan dit.
I år har vi haft en snittålder 21,5 år i spelartruppen.
Vi har ökat träningsdosen ytterligare och förbättrat en redan stark träningskultur. Faktum är att vi faktiskt tränar mer än flera division 1-lag, och liknande som flera Superettan-klubbar.
Träning måndag till fredag, med dubbelpass på onsdagar, samt möjlighet att träna extra på morgnarna för den som vill och kan.
Så har det sett ut från start till slut av denna säsong.
Här är jag helt övertygad om att det är rätt väg framåt för denna förening, och med tiden kommer det att ge hållbara resultat som gör det möjligt för oss att etablera oss högre upp i seriesystemet.
För det finns inga genvägar. Inte om man vill lyckas.
Det krävs hårt arbete.
När vi påbörjade denna säsong, redan i slutet av november 2022, så var långt ifrån hela truppen spikad, men de som var på plats då var de som skulle få ansvaret att sätta an tonen för hur detta lag skulle bete sig 2023.
Vår identitet skulle synas varje dag; varje träning och match, och det var något som vi skulle uppskatta och hylla internt.
”Hårt arbete” skulle vara rubriken för Skellefteå FF:s identitet, och det finns ingen som personifierar det bättre än Hampus Johansson. Vår hårdföre mittback som även har lyckats göra imponerande fyra mål i år.
Från den första träningen 21/11-22 till den sista 26/10-23 har Hampus inte missat en enda aktivitet med laget. INTE EN ENDA.
Han har tränat varje träning, spelat varje träningsmatch, cup-match och seriematch.
De flesta matcherna har han startat, men vissa har han fått börja på bänken. Oavsett vad har han alltid satt laget först. Alltid gjort sitt yttersta. Alltid stått upp för våra värderingar.
Är det någon som inte ”tar jobbet”, så påpekar Hampus det. Är det någon som blockar ett skott, så hyllar Hampus det. Alltid med lagets bästa i fokus.
Det är en grundfaktor till att vi som kollektiv har utvecklats i år.
Så på så sätt var det inte så svårt att dela ut priset ”Årets kulturbärare” när vi hade vår avslutning efter säsongen. En utnämning har nog aldrig varit mer självklar.
Ifjol startade Hampus 3 matcher. I år startade han alla matcher utom 3.
Hampus är ett livs levande exempel på att hårt arbete lönar sig.
Ur ett kollektivt perspektiv så har utvecklingen som sagt varit stark och genomgående under hela säsongen.
Likt förra året så var vi dessvärre återigen för svaga resultatmässigt mot de övriga topplagen, men om man jämför med 2022 så har det varit helt annorlunda matchbilder detta år. Ifjol hade vi svårt att hålla bollen i dessa matcher, i år har vi vågat vara oss själva och kunnat spela ”vår fotboll”, oavsett motstånd.
Mot Team TG hemma var vi 10 sekunder ifrån att vinna med 1-0, och mot Friska Viljor borta gjorde vi allting rätt utom mål. Det ger mig en trygghet inför framtiden att vi gör någonting rätt, och med de berömda ”marginalerna” på vår sida så hade denna säsong kunnat sluta väldigt annorlunda.
Jag brukar dock alltid säga att man får det man förtjänar i det långa loppet, och i år var vi bevisligen inte tillräckligt bra för att vinna serien.
Men i år har vi visat vad vi kan åstadkomma, och vilken stabil grund vi står på.
Det räcker inte bara att föra ”toppmatcherna”, vi ska vinna dem också.
Och det kommer vi att göra genom att bli lite bättre, varje dag. Våga pusha gränserna varje dag, vare sig det är tekniskt, taktiskt, fysiskt eller mentalt.
Vi ska fortsätta hylla det hårda arbetet även 2024 och tids nog kommer vi att få det vi förtjänar.
2023 nådde vi inte riktigt hela vägen, men det finns så mycket att ta med sig för framtiden.
***
2024 kommer dock Skellefteå FF att ha en annan huvudtränare än mig vid rodret.
Efter 8 säsonger i Skellefteå FF är det nu dags för mig att gå vidare i min karriär.
Jag har valt att skriva på för Östers IF där jag har fått möjligheten att arbeta som akademitränare på heltid. Detta var ett tufft beslut att fatta, men samtidigt är det en fantastisk möjlighet för mig att få arbeta med fotboll på heltid, och det på elitnivå.
Jag vill ta tillfället i akt och tacka några människor som har betytt extra mycket för mig under dessa åtta säsonger.
Tack Klas Nilsson för att du ringde en medioker högerback i Myckle som fortfarande gick gymnasiet och frågade om han ville bli tränare.
Tack Arne Olofsson och Mattias Granström för förtroendet som ni har gett mig genom åren och ett extra tack till dig Mattias för alla samtal på kvällarna där vi har kunnat prata om allt mellan himmel och jord. Bland annat efter ”petningen” mot Djurgården. De som vet, de vet.
Tack Matti Kilpelä för all tid och engagemang som du har lagt på mig. Tack för att du har fostrat mig som tränare, men framförallt tack för att du har blivit min mentor och vän.
Och tack till alla övriga i organisationen, som dag in och dag ut, viger ert liv åt föreningen. Alltid för att göra Skellefteå FF större och starkare.
Till sist vill jag även passa på att tacka alla spelare som jag har haft genom åren. Tack för ert engagemang och slit som ni har lagt ned i både solsken och snökaos. Ni har varit fantastiska och ni kommer för alltid att förbli mina vänner.
Jag säger inte hejdå, jag säger på återseende.
Forza FF!
***
Intressant statistik från säsongen…
…Oliver Grenholm sprang 2006 sprintmeter i bortamatchen mot Friska Viljor. Oliver var den som genomgående sprang mest i laget under både träning och match, och hade ett snitt på 1510 sprintmeter per match. På tal om hårt arbete.
(Ruben Smith sprang 2561 sprintmeter i träningsmatchen mot Team TG och det i sig är ju en helt sjuk siffra som kommer att bli svår att slå)
…Tim Lindfors snittade drygt 800 sprintmeter per match i fjol. I år hade han över 1600 i sista seriematchen, vilket vittnar om vilka kliv han inte bara har tagit spelmässigt i år, utan även fysiskt. En fantastisk utveckling att följa, och ytterligare ett ypperligt bevis på att hårt arbete ger resultat.